Å ibland går det o ibland inte...
Vi spelade rinkbandy på isen som blivit på lägdan.
Å det gick bra.
Tittade på sonen, när han körde metanolbil.
Sen grillade vi uppe på grillplatsen.
Å det gick oså bra.
När barnen o hjärtat gick in o jag valde att sitta kvar vid elden, tills den brann ut...
Då kände jag sån tomhet.
Å blev så himla ledsen.
Jag trodde inte att det skulle göra så här ont!
Har ju gråtit så många tårar under de senaste tio åren, när man suttit med läkare som sagt att farsgubben var uträknad, oså kom han tillbaka, gång på gång!
Så fast man varit beredd o vetat vad som komma skall så var jag nog ändå inte beredd, eftersom det gör så ont o tårarna fortfarande rinner nerför kinden...
Jag saknar min pappa redan! :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar