Min farmor betydde så mycket för mej när jag var liten.
Jag kom ihåg att hon o jag var på Konsum, i ett samhälle där hon bodde när hon levde.
Hon sa till mej att jag skulle få ett minne från henne.
Jag var bara sju år då, men jag kom ihåg när hon skrev årtalet på dom, för att jag skulle minnas.
Det var så viktigt att jag skulle minnas...
Å igår när jag hittade de små träskorna, så minns jag!
Jag mindes hur mycket jag tyckte om henne, hur det såg ut i lägenheten hon bodde i, hur snäll hon var med mej.
Hur ofta jag var hos henne på loven under min barndom.
Önskar bara att jag mints mer av henne, om jag hade fått chansen att prata med henne som vuxen, om saker jag inte förstod när jag var liten.
Men det känns bra att minnas hur bra min farmor var för mej som barn.
Tänk vad ett par små röda träskor ändå kan göra med mitt minne.
Att jag hittade dom nu, känns som en hälsning från henne.
Iallafall tolkar jag det så o det känns fint att tänka lite extra på henne nu.
Min stora, trygga o kära farmor som fanns till för mej så mycket, när jag var liten.
Klart jag minns!
Ha så gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar