Har så många minnen från när jag var liten o red ponnysar.
Både bra o dåliga, fast mest roliga!
Men mindre roligt var alla ggr jag ramlade av, för det var många!
När jag var i tioårs-åldern hade jag en ponny som hette Polly, hon var en korsningsponny som var tuff o inte så utbildad.
Å det var ju inte jag heller, jag hade turen att vi bodde på en bondgård o fick ha egen häst, men hade tyvärr inte råd att rida på ridskola utan fick lära mej "den hårda vägen", plöjde mycket hästböcker som blev min ridskola o lära mej av ponnysarna jag red...
Jag o polly red mycket ut i skogen ensamma, och det slutade nästan alltid med att när hon var nöjd, så skenade hon hem o kastade av mej mot ladugårdsväggen, typ nästan varje gång!
Helt galet, men jag var så envis o tuff som barn så jag fortsatte rida o tyckte det var skoj.
Var väll tur oså att jag inte gjorde illa mej på riktigt!
Enda gången som jag kom ihåg att jag gjorde illa mej var när jag var tretton o hade en fjording som hette Skreia.
Vi hade hopptränat tror jag, då jag ramlade av o hon klev på mej när jag låg på backen.
Men även då hade jag tur, endast brutet revben o ont ett tag. :-/
Måste säga att jag är imponerad hur orädd jag var som liten, men jag var så tokig i hästar o älskade verkligen mina vilda ponnysar.
Iallafall är jag så glad o tacksam att jag får chansen att hålla på med pållar nu som vuxen, dessutom att min man o dotter oså delar mitt stora intresse!
Nu när min dotter rider sin ponny Clara, så är det klart att jag är orolig att hon ska göra sej illa eller inte tycka det är roligt med hästar i framtiden.
Hon har ju hopptränat o galloperat några dagar nu med Clara.
Men igår ramlade hon av för första gången o det var lite läskigt, tyckte både hon o vi såklart.
Men vi pratade mycket om rädslan, o kom överens om att göra ett nytt försök.
Fast vi "backade" lite, dvs att inte hoppträna idag, utan köra balansövningar när hon red barbacka.
Å det gick jättebra!
Hon fick upp självförtroendet igen o tyckte det var jätteskoj!
Samtidigt var det nog lite nyttigt att hon ramlade av igår, men att det gick bra, för i livet med pållar ingår även det...
Fast jag hoppas vi klarar oss från skador o olyckor i framtiden!
Ha så gott nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar