När ett husdjur dör...

Idag när vi gjorde oss iordning för att åka på fritids o jobb, o är på väg ut till bilen, tittar vi på kaningården o ser barnas gamle kanin Minihopp ligga så konstigt utanför kaningården.
Han hade som levt klart nu.
Dottern blev så ledsen, så det var synd om henne. :-(
Kändes inte helt bra att skicka henne på skolan, samtidigt som det kanske var bra att få tänka på något annat.

Kommer själv ihåg när jag var liten, o miste dom första djuren som betytt så mycket, hur ont det gjorde.
Gör ju fortfarande ont att mista en vän, som djuren våra blir!
Samtidigt är det livet, att födas, leva o dö.
Saknaden efter våra goa djur-änglar finns fortfarande hos oss, även om det kanske inte känns lika hårt längre.
Minnena har vi kvar iallafall!
Försökte trösta barnen med dom tankarna imorse innan skolan o att han haft ett bra liv hos oss.

Ikväll begravde vi minihopp o gjorde en fin ceremoni för honom.
Dottern hade skrivit en fin dikt som hon läste, o ritat en sån fin teckning.
Några fina blåsippor fick pryda gravplatsen oså.