lördag 19 januari 2013

Att va tjurig! På ett positivt sätt!

Idag var vi i slalombacken igen o det gick väll sådär... igen!
Men efter ett åk i stora isiga backen där jag stanna halvvägs o bad till gudarna!
Se hjärtat komma o åka iväg tre ggr, medan jag står kvar vid det brantaste partiet o bara vägra förflytta mej. ( fick som flashbacks från filmen sällskapsresan, när mamman står i backen o bolmar ciggar.. )
Insåg jag att det här går ju inte, med livet som insats tog jag sats o åter-upprepa tisdagen mardrömsåk...
Fy tusan, vad jag svor när jag äntligen var nere igen efter ofrivilliga störtloppet o parkerat skidorna vid liften o bara vägra!
Sen stod jag o bara tänkte svarta tankar om slalom o att jag aldrig mer...
Nånstans där tog jag in hur kidzen åkte med skidskolan, att dom böjde väldigt mycke på knäna när de åkte isbana.
Så när några vänner kom o åkte i backen + att kidzens skola va slut o ett enormt tryck på att vi alla skulle åka i stora backen igen, så gav jag upp vägrandet o tog mej upp igen!
Kan bara säga att det är positivt att va en tjurig typ som jag, för sen gick det asbra i backen!
På något vis lyckades jag härma "anja pärssons" knäböj i svängarna o då funka det trots isbana.
Var riktigt kul dom sista åken när jag övervann höjd-rädslan i de brantaste is-partierna, o fick till svängarna riktigt grymt, även där det var som isigaste!
Sen var det riktigt skönt för självtroendet att höra skidlärarna säga att nu var backen riktigt kass o läskig, dvs JAG är inte helt kass, bara tjurig ibland! ;-)
Å pistmaskinen måste nog jobba bättre framöver..
Ganska bra att va tjurig ibland!

Ha så gott nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar