Upp som en sol o ner som en smachad pannkaka.

Jag har känt sån lättnad o varit så glad i flera dar, när jag fick besked förra veckan att jag inte behövde fortsätta på arbetsträningen jag haft sen i sommar.

Känt mej så hoppfull att nu kommer det ordna sej, få komma tillbaka till något meningsfullt igen.

Åsså idag får jag ett samtal som gör mej så knäckt, allt hopp bara försvann...

Men jag tänker inte ta det nu, blir ett möte om två veckor o mycket kan hända tills dess.

Är så löjligt naiv som fortfarande är optimist o tror att saker ordnar sej, på ett eller annat sätt. :-/

Iallafall efter massa negativa tankar o ledsen själ, så tog hjärtat o jag ut pållarna på en skogstur för att försöka rensa tankarna lite.

Igår när vi träffades i "skapar-gruppen" hos mej, pratade vi om det, att få va i skogen borde ingå som friskvård.

Är så läkande att bara vara i skogen.

Igår kom alltså några grannar o vänner till mej o fikade saffrans-kaka, som jag försökt mej på att baka.

Gick sådär! :-/

Vi sydde, scrapbook-ade och stickade lite allt möjligt.

Najs sätt att umgås på!

När kidzen kom hem från skolan idag åkte jag o dom in till svärföräldrarna i stan.

Farmor tog med dom till city o shoppade vinterskor.

Själv tog jag det lugnt o umgicks med hundarna, fanns som ingen ork till något annat.

Tacksam att ha så bra svärföräldrar som ställer upp på oss!

Sedan åt vi där o umgicks, tills dotterns innebandy-träning började.

Skönt att det snart är jullov o ledigt från allt!

Ha så gott nu!