Bryter ihop snart! :-(

Nu äre tungt, riktigt tungt!
Hatar uppförsbackar... iallafall som metaforer!
Kan tycka om dom när det handlar om att springa intervaller, men inte uppförsbackar i sinnet...
Orka!!
Är sjuk igen, dottern har väll smittat mej o hon är inte heller kry än.
Har inte kunnat träna som jag tänkt i min "viktresa" som jag var så taggad för, men det är väll bara att vila sej i form, antar jag... igen!

Sen är jag så less, eller lessen o arg över skolmötet vi var på i onsdags ang sonens skolbyte till hösten.
Trodde vi hade gjort den värsta resan där, med alla utredningar o trodde att nu skulle det gå på räls med tanke på att hans diagnoser nu skulle kvalificera till särskilt stöd... o att det skulle börja flyta på nu.
Så jäkla naiv man kan va!
Är bara att inse att man ska behöva "kriga" o kämpa hela tiden i uppförsbacke! :-(
Fick svaret att det fanns inga pengar o han får klara sej som sina klasskompisar????
Är kanske det som är problemet, att han inte kan det!!
Med sin Add o Dyslexi har han inte samma förutsättningar som andra o måste få hjälp, en hel del, för att kunna nå målen o fixa sin skoldag.
Så det har varit en tung helg där jag nästan brytit ihop, men som den kämpare jag är, o speciellt när det gäller kidzen är det bara att ta nya tag... o börja kämpa igen!
Fortsättning följer väll...

Sen det som blev extra tungt, var igår kväll när jag tog in pållarna, så ser jag att Nacona har fått hårlösa fläckar...
Långtidsbehandlingen som vi kört på hennes kroniska sår med staffelcocker, tycker vi inte har blivit bättre, snarare tvärtom!
Å nu när jag hitta fläckarna + att hennes päls är så matt o hela hon ser inte kry ut, så inser jag att det känns som för två år sedan när hon smittades av streptotricosen, fast provsvaren för drygt en månad sen visa att hon inte skulle ha det?!
Så nu blir det vet.besök igen o nya provtagningar på våran go-gumma!
Ännu mera oro, orka!! :-(

Blev en riktig negativ klagosång nu, men kan inte hjälpa det!
Kanske är för att jag är sjuk typ hela tiden oså, har som ingen kraft kvar snart...
Vet oså att det är så många som har det mycke värre, så ska inte sitta o tycka synd om mej, blir inte bättre för det, blir bara bitter-varning på sånt!
Å där vill jag inte hamna.

Mitt i allt det "svarta" så har jag faktiskt min stora kärlek, utan mitt "hjärta" så skulle det inte gå!
Tur jag har mannen i mitt liv som är helt fantastisk, o hans armar runt mej o mina goa go-ungar som ger mej så mycket lycka, så går det kämpa lite till!
Trots uppförsbacken...!
Imorgon är en ny dag, eller nått! ;-)

Ha så gott nu!